Som ni ser har Tinka antagit en mer päronlikande form. Är det inte kattungar därinne blir det tuff bantning som väntar ;-)
Hallontuttarna talat för dräktighet. Det gör också den vaggande gångstilen och matintresset samt tröttheten. I morse när Tinka skulle hoppa upp på köksbänken och inspektera min frukostmacka kom hon inte upp - total felbedömning av hur mycket kraft som behövdes för att lyfta hennes badbollsmage ;-) Hon fick förstås hjälp av sin förstående matte som fortfarande kommer ihåg hur det kändes att ha badbollslooken! Hon har också ökat i vikt. Funderar bara på om jag kan hålla mig från att ta med henne till jobbet för ett konstaterande ultraljud?!