Efter en kväll och natts förlossning kom de till slut - Foo Fighters! Opal skötte sig strålande och klarade sig i princip själv bara jag satt bredvid och höll tass. Tur det då jag var allt annat än pigg.....

Kattungarna är stora och fina och superpigga! Alla käkar och sover om vartannat och det är helt tyst i bolådan, vilket jag ser som ett gott tecken.  Jag märker på Opal att hon är en "van" andragångs mamma. Hon är helt lugn och tar hand om bebisarna helt självklart.  Jag hoppas att hon låter dem ligga i bolådan hela tiden denna gång. Beatles flickorna flyttade hon in under sängen redan första natten och det var lögn att få henne på andra tankar. 

Det är verkligen härligt att ha kattungar hemma också igen! Det är över ett år sedan sist och man glömmer hur fantastiskt det är. 

Lite förvånad blev jag allt när samtliga i kullen verkar vara (om än inte perfekt mönster) tabby... Hade ingen aning om att Opal bar på tabbyanlaget. I Titus stamtavla ligger närmsta katt med EMS kod 22 hela 4 generationer bort! 

Roligt är också att alla är olika varandra i sin vitfläck, inget nagellack behövs på de små utan man känner redan igen dem.

Jag ska ta en kullbild om ett par dagar när lugnet lägrat sig.  Tills dess får ni hålla tillgodo med ett par bebisbilder!

Arlandria

My Hero